Igår klockan 12:00 så smällde fyrverkerier överallt! Och jag fick en underbar känsla

det var så himla coolt, att just då så blev det 2012!

Det kändes som att det var första gången det blev ett nytt år.

Men gud, det var så himla coolt när man stog där och det var 2012 och tänkte:

''Just nu blir det år 2012!''

Här kommer del 5.

Kolla under Kategorin Historien om Susan för tidigare delar.

Färger:

Ljusgrön - Susan

Orange - James

Blågrön - Agnes

Rosa - Robert

Grön - Sally

Den här delen blir nog en extra längre del för det nya året.

Tidigt en morgon vaknade Susan av en.. ''dröm?''

- '' Tänk om det var en dröm? Om att jag träffade mamma? Men det kunde det inte, det såg så verkligt ut, jag minns knappast ingenting! Tänk om jag har fått hjärnskaning av när jag ramlade av den där gungan? ''

Jag gick ner till köket för att kolla om Agnes var där, för jag var riktigt rädd

om jag hade hjärnskakning.

- Godmorgon Agnes.

- Godmorgon, skulle du kunna skörda lite i trädgården och vattna och så?

- Men..

- Nåväl, inga men, Du är väl inte sjuk? Du måste ju till skolan.

- Fast..

- Våfflorna är inte klara än, du hinner äta.

Det verkade inte som om Agnes brydde sig om vad jag skulle säga,

hon brydde sig baar om växterna, och hon var inte orolig om

att jag tyckte det var jobbigt nu, det har blivit tvärtom, Jag tycker det är jobbigt

och hon oroar sig inte längre.

Jag hade egentligen vaknat sent, ungefär klockan 5:00, och då hinner jag knappast med något.

Därför måste jag vakna en timme tidigare, klockan 4:00.

Men tyvärr så försov jag mig, och jag kommer inte hinna äta något,

bussen kommer om en/två timmar ungefär.

- Attans, Jag brände våfflorna! Nåja, jag tänker absolut inte göra några nya!

- Aj aj aj!!

- BRINNER DET? AGNES?!

- Suck.. James, det brinner INTE!

Ibland tycker Agnes James är riktigt dum.

Men det gör jag också.

- Jag visste det, brända våfflor, varmt var det också!

- Var är Susan?

- Hon är ute och skördar växterna, hurså?

- Ska hon inte äta?

- Hon missar bara skolbussen, hon har frukter i väskan också, massor ska jag säga dig.

- Du menar väl inte att du tror att hon stulit dem?

Agnes svarade inte.

- Hon är bara ett barn, det är ditt eget fel, du TOG henne, DU sa åt henne att skörda,

- det är väl då självklart att hon lägger frukterna i väskan?!

- Men hon satt ju hjälplöst där på marken, och inga i närheten,

- vilka föräldrar gör så? Jag kan lova dig att hon har det mycket bättre här!

- Slut på det nu, jag diskar.

- Jag tycker synd om Susan.. varför låter du inte henne leta efter sin mamma?

- Hon är min nu, jag behöver henne till grödorna!

- Vad har hänt med dig? Vill du att hon ska vara betjänt nu? Och ta handom DINA växter?!

- James, jag vill inte bråka.

- Det är ju hemskt, hon är bara ett BARN!

- Okej! Då väntar vi tills hon blir mera vuxen.. men hon ska fortfarande ta handom mina växter!

- Snart dör jag ändå, hur ska jag orka med allt?

- Agnes, säg inte att du dör snart. Jag vill inte heller bråka, för jag älskar dig.

- Förlåt mig, James. Men jag vill ha henne, det är allt. Jag älskar ju henne, och dig!

 

Medans jag skördade så tutade bussen, och jag var knappast påklädd!

Jag rusade snabbt och klädde på mig en fin klänning..

Jag kom äntligen fram till skolan, jag gillar skolan för det finns en snäll och söt kille

i min klass, och vi är faktist vänner.

Han heter Robert..

- Skynda dig Robert, Haha! Min mormor och morfar gillar inte när jag kommer sent hem!

- Haha, jag kommer!

Robert frågade mig i skolan om han fick följa med mig hem, han ville antagligen bort från sina föräldrar,

vad jag vet så dricker dom och bråkar ofta. Men jag sa självklart JA!

Och jag har inte berättat detta till nån annan, men jag är lite småkär i honom.

Varför jag inte sagt det? Sally, min vän, är också kär i honom, och är jättekänslig.

- Varför bor du inte hos din mamma och pappa?

- Miin pappa är död, men.. mamma har rest bort till Kina och ska bo där.

- Jag fick inte följa med, så jag bor hos min mormor och morfar.

- Saknar du inte din mamma och pappa?

- Jo.. jo.. det gör jag..

- Och eh.. jag beklagar för det där med din pappa..

- Äsch..

- Kommer du..?

- Jo men..

- Hänt något?

- Det luktar hund.. har ni hund? Jag är rätt så hundrädd.. och lite alergisk.

- Hund? Haha! Nej, det har vi inte. Kom in bara!

En stund senare sitter Robert och Susan och gör läxorna tillsammans.

- Hur går det?

- Nja.. det går väl sådär, och du?

- Dåligt.. som vanligt..

- Vilken uppgift?

-  '' Erbjuder han mig hjälp? Åååh det här blir bara bättre och bättre.. vilken uppgift?

uppgift.. 7! ''

- Uppgift 7!

- Kan du inte gånger? 2x8, det blir ju 16!

- Jag är inte så bra på gånger, men tack! Vill du spela schack?

- Och skita i läxorna? Nja..  jag måste göra det annars blir pappa och mamma galna!

- Efter då?

Säg ja säg ja, snälla säg ja!

- Visst, jag är snart färdig!

-  '' Undra om jag ska fråga om han vill sova över..? Usch, han kanske säger nej,

och tycker jag är jätte löjlig! ''

- Vill du.. vill du.. kanske.. ÄÄH, vill du sova över?!

- Eh.. jag gillar inte när folk skriker åt mig..

- Förlåt.. jag menade inte att skrika till dig.. men.. ja eller.. nej?

- Eh okej.. det vore ju skönt om jag kunde få komma bort från mina föräldrar..

Länge spelade vi schack, och jag vann!

- Haha, jag vann!

- Jag vinner nog nästa gång!

- Ska vi kasta boll?

- Visst.

- Kom igen, ta den här!

Vi spelade på bakgården, då skulle inte Agnes eller James se oss, men egentligen sov dom.

- Klart jag kan! Vi blir nog uppe sent, men jag är supertrött!

- Vi tävlar om vem som är uppe längst, jag lovar att jag vinner!

- Haha okej, men du har rätt du kommer säkert att vinna!

 

Jag gick plötsligt fram till Robert för att fråga en sak..

- Du Robert..

- Aa?

- Orkar du inte mer?

- Haha knappast, men det var något annat.

- Vill du..

-  ''bli tillsammans?''

- Vill du bli min BFA?

- Vad betyder det? heh

- Bästa vänner för alltid.

- Gärna! Självklart, vi har väl alltid varit bästisar?

-  '' Alltid vet jag inte.. ''

Robert började flörta med mig, och jag trodde det var nåt fel med honom.

- Jag har alltid tyckt att du är omtänksam, snäll och söt.

- Så söt att jag får hål i tänderna nästan! Hehe.

- Robert? Mår du bra, du kanske är trött?

- Jag är pigg som en mört, jag vinner nog lätt!

- Men, jag gillar dig. Vet du det?

- Eh.. jag är trött, du vinner. Godnatt.

- Susan, vänta! Sa jag något fel?

- Nej, jag är bara trött, är inte du det?

- Tänker du sova?

- Aa.. jag lägger in en bäddsoffa i mitt rum om du också ska sova.

Agnes och James vaknade tidigt på morgonenm, och de visste inte ens att

Robert sover över. Och han är vaken..

Men det var inte jag.

- Vakna, susan! Susan, vakna nu.

- Jaag sooover.. gåå..

- Du måste vakna, det är skola!

- Du måste vakna, NU!

- Agnes.. jag mår inte så bra, jag känner inte för att gå till skolan.

- Det måste du.

- Åh snälla, det känns som om jag har feber.. jag kommer nog att dööö..

- '' Jag överdriver med att dö för att se om jag får stanna hemma.. jag har typ sovit 2 timmar

bara.. ''

- FEBER?! Åh, du får stanna hemma, men stanna på ditt rum här, och vila. Och smitta ingen!

- Jag lovar, bäst du går innan du blir smittad...

- Jag gör pannkakor om du ska ha frukost, men.. rör inte på allt annat.

- Okey.

- '' Egentligen kände jag att jag inte mådde så bra, jag hade sovit jätteilla. ''

-  '' men jag vill inte skylla på Robert.. ''

- '' Det var ju egentligen mitt eget fel. ''

Jag kollade ut genom fönstret och såg en katt.. en katt som sov utanför vår dörr, och jag sprang ner i smyg för att kolla på katten.

Katten var svart och söt, men den verkade vara hemlös, eller så hade den sprungit bort.

- Hej lille sötnos, har du sprungit bort? Jag heter Susan.

- Vad kan du heta? Felix.. Teddy.. Misse.. Nisse.. Nisse! Jag får kalla dig Nisse,

- iallafall tills vi hittar ditt hem.

Katten sprang bort mot ett håll, men vart skulle den?

- Hallå! Vänta! Vart ska du, Nisse! Kom tillbaks!

Nisse sprang bara, och kom inte tillbaka, så jag gick upp, den kanske skulle komma nästa dag.

      När jag kom in så sov Robert på soffan

jag hade ställt..

- '' Robert? ''

- Haha, jag visste att han inte kunde hålla sig vaken!

Jag la mig också, för att vila. Jag hade rätt ont i huvudet.

Men Robert vaknade presic efter att jag la mig..

- '' Så sött hon sover.. jag älskar hennes hår.. om jag bara kunde röra det.. ''

- '' Det ser så.. lent och mjukt ut.. jag vill nudda hennes läppar, som

också ser så lena och sköna ut.. ''

- '' Hon är den vackraste flickan jag nånsin träffat. ''

Kanske var Robert småkär i mig också?

När han satt och läste vaknade jag.

- Gääsp.. godmorgon..

- Godmorgon sömntuta! Haha.

- Har du suttit och läst där hela tiden medans jag sov?

- Japp, men klockan är inte så mycket som du tror, skolbussen har inte kommit än, haha.

- Fast.. jag ska inte till skolan. Jag låtsades vara sjuk, för jag var så trött.

- Inte? Det blir ju så tråkigt för mig!

- Naaww.. men jag är jättetrött..

- Haha, okej.. d var så söt när du sov..

- '' Ååh så pinsamt, han kollade på mig medans jag sov.. ''

Jag rodnade och det såg man.

Jag satte mig bredvid Robert för att prata.

- Jag saknar mina föräldrar så mycket.. det är hemskt att bo här!

- Det är hemskt att bo med mina föräldrar, jag skulle kunna bo här!

- Haha, båda sa bo här! I slutet! Märkte du det?

- Haha nej..

- Men jag måste alltid skörda växterna, det är hur jobbigt som helst!

- Det känns som om Agnes tvingar mig!

- Du måste säga nej nångång.

- Aa..

- Jag ska nog sova igen..

- Jag med.

Båda somnade direkt och drömde sött..

Men ingen av dom vet hur kära dom är i varandra..

Och båda drömmer om att de går på en dejt..

Agnes trodde på att Susan var sjuk på riktigt, så

hon tvingade istället James att hjälpa henne med växterna.

Men knappast nån tyckte synd om James, medans vi arbetar och kämpar

så sitter han och kollar på tv.

Några timmar senare hade jag duschat och klätt på mig.

- '' Var kan den där katten vara? Nisse.. justdet.. Nisse..

den kanske kommer tillbaka.. ''

Efter att jag duschat satte jag mig bredvid Robert igen..

Jag var alltid så varm när han var i närheten.

Och jag fick alltid en underbar känsla.

- Ska vi kanske.. träffas nånstanns.. på.. lördag?

- Du menar en.. d-dejt?

- J-neej.. eller.. typ..

- Okej, klart vi kan, en resturang?

- Visst,.. klockan.. klockan 18:00?

- Okej, så säger vi.

- Jag ringer dig.

- Japp..

Min mobiltelefon börjar helt plötsligt låta..

- Vem kan ha mitt nummer?

Jag tog upp telefonen och läste snabbt.

Det är Sally..

- Hallå? Du har kommit till Susan.

- Hej Susan! Det är Sally, vad gör du?

- Jag är med Ro.. Rosa.. min.. eh kusin..

- Synd.. jag tänkte gå och shoppa, göra makeup och gå på spabad!

- Jag kommer över och hämtar er två! Om Rosa vill.

- Neeej!!! Eh.. förlåt.. men rosa vill vara hemma.. med mig..

- Eh.. okej.. vi ses..

- Hejdå..

- Vem var det?

- Sally..

- Vad ville hon? Och varför sa du inte Robert?

- Men hon är ju kär i dig fattar du väl?

- Hon tänkte gå på spaet.. shoppa och göra makeup.. Det behövs för henne, haha!

- Inte för att vara elak men det ser ut som om hennes lillebror har sminkat henne..

- Hon ser ut som en blonderad gammal tant.. som vår lärare!

- Haha! Men vi ska inte vara för elaka..

- Jag måste nog gå nu, mamma och pappa vet inte ens att jag sovit över oss dig.

- Okej, vi ses imorgon i skolan.

- Självklart!

Susan och Robert kramade varandra hårt och djupt innan Robert gick..

                                                       -slut-

Nästa del kommer imorgon eller i övermorgon.

Jag kommer inte göra delar varje dag längre.

Det tar ungefär 3-4 timmar och det är jättejobbigt.

Hoppas ni iallafall blev nöjda med historien!

Ps. Jag började göra del 5 14:00..(Runt 14:00 och 15:00) 

 

Jag har sovit över hos en kompis i 2 dagar.

Det är anledningen till att jag uppdaterat dåligt.

Men jag ska bjuda på del 4, fota mer till Rumskompisar, och göra del 1,

och göra familjen till den nya historien.

(Om jag hinner)

Tidigare delar: Del 1 Del 2 Del 3 

Färger:

Ljusgrön - Susan

Orange - James

Grönblå - Agnes

Röd - Susan (Mamma)

   

En vanlig dag satt jag och kollade på tv, efter att jag hade varit ute i smyg.

James sa aldrig något till Agnes, men vi satt samlade i sofforna och kollade på tv.

James var djupt koncentrerad på tvn och Agnes såg ut att vara arg.

Men varför visste jag inte.

I samma ögonblick, plingade det plötsligt på dörren.

Vi hade aldrig fått några ''gäster'' förut.

- Jag tar det!

Jag rusade snabbt men Agnes ropade på mig.

- Kom ihåg, VAR FÖRSIKTIG!

- V-em är du?

- Susan, Vem är det?!

Kvinnan var väldigt lik mig. Samma hår, samma ansikte, samma ögon.

Kunde hon vara min..? Men nej.. det är omöjligt, hon skulle väl vara död förlängesedan!

- Susan, är det du? Är det verkligen du?

- '' Susan.. hon visste mitt namn.. hon känner mig..''- Mamma? Ä-är det du?

- Min dotter, Jag har hittat dig! Jag har kämpat för att komma tillbaka, min dotter.

Jag trodde det här var en dröm, men.. var de det?

- Åh mamma, jag älskar dig! Jag har saknat och väntat på dig i åratal! Jag visste att du skull komma tillbaka!

- Susan, Jag är in..

- Jag visste att du skulle hämta mig! Jag måste hämta mina saker, men Agnes och James kommer att.. vad skulle du säga?

Mamma suckade djupt och kollade ner i marken..

- Susan.. Jag är inte här för att hämta dig..

- Du vet att jag inte kan.. jag bor knappast någonstanns..

Jag kände hur mina ögon fylldes med tårar, hur klumpen i halsen växte och växte.

- Vad är det du säger? Tänker du inte ta med mig?

- Jag måste verkligen gå, hejdå min dotter.

Tillslut grät jag..

- Susan! Vem är det? Jag kommer!

   

- Susan? Vad har hänt? Slog du dig?

- Oroa dig inte för mig.. Det var bara några ungar som busknackade..

- Susan, gumman, Du gråter, Vad hände?

Attans! Hon såg att jag grät, Men vad ska jag säga?

- Det är lugnt, Agnes. Jag ramlade. Men det blev inget sår som tur.

- Vad bra, För plåster har vi inget.

- Du får vara mer försiktigare i framtiden!

- Hjälp mig med växterna istället för att stå här och böla.

-  '' Agnes hade börjat bli sträng, och dum. Det börjar bli jobbigt med växterna,

mamma kunde ta med mig, Om hon hade vetat hur det var här, skulle hon säkert ta med mig''

- Satan! Jag skärde mig! Snabba på, det är skola imorgon.

- '' Det var inte ens kväll, Vet hon att mamma hälsade på? ''

- Jag börjar förresten bli trött, godnatt!

- Godnatt.

Trött var jag absolut inte, men när solen hade gått ner, och när Agnes och James sov så tänkte jag gå ut och leta efter mamma, Jag måste berätta hur det är här. Kanske låter hon mig få följa med henne.

       

När dom hade somnat, så smög jag ut tyst som en mus.

- Äntligen! Jag kommer nu, mamma!

Jag sprang bara, men jag vet inte vart, bara sprang. Men det brydde jag mig inte om.

Kunde mamma kanske bo här? Det var jag säker på, Det var läskigt, men jag kände att mamma var i närheten.

Jag hade tur, för mamma stod där..

- Susan? Vad gör du här? Gå hem! Nu! Vad du än gör, följ mig inte! Hur ska jag

ge dig ett bättre liv? Jag har knappast råd med mat till mig själv, och kan knappast inte ta handom mig själv heller! Susan, gå hem!

- Mamma! Du fattar inte hur det är där, jag får inte gå ut, jag måste alltid göra växterna, det är jättejobbigt! Jag vill hellre vara med dig!

- Det kanske inte är så hemskt där som du tror. Gå hem, susan, Nu!

- Nej..

- Nej?

- Bor du här mamma?

- J-Nej.

- Vem bor här då?

- Det gör en man.. Han bor ensam här, och är ganska fattig han också.

- Är du.. g-ift med honom?

- Okej, susan såhär är det.

- Vi.. vi älskar faktist varandra..

- Han friade när jag träffade honom. Jag träffade honom några år efter att jag lämnade dig.

- Vi blev vänner och.. han sa att han gillade mig, och jag gillade honom, jag lovar att du ska få träffa honom, så snart, Gå hem nu!

- Hejdå mamma.. lovar du att du kommer att tillbaks?

- Ja.. Jag lovar, hejdå gumman.

- Lova att sköta dig medans jag är borta, okej?

- Jag lovar att vara snäll också, Hejdå!

- Hejdå gumman.

- En sån dålig mamma jag har varit..

- Jag önskade jag kunde ge henne ett bättre liv. Men hon vill ju vara med mig.

- Och jag kan ju inte ta handom henne.. Åh.. sluta ljug för mig själv och henne!

Nästa del blir nog längre, hoppas jag. Hoppas ni gillade denna.     

Hej alla simmar!

Så ni vet så kommer Rumskompisar senare. Jag har fotat och så till historien men bara lite :(

Tyvärr så när jag spelade sims 3 så blev det strömavbrott.

Det sparades eftersom jag hade sparat innan :)

Sen blev det igen.. och nu kan jag inte logga in på msn!

Hoppas det inte blir igen, då måste jag göra om historien, Haha.

Färger:

Blågrön - Agnes

Orange - James

Ljusgrön - Susan

Lila - Brandman

Tidigare delar: Del 1 Del 2  

Låt historien börja.. (Den här delen blir väldigt kort :( Riktigt ledsen för det.. imorgon blir det kanske längre! (Hoppas jag)

När jag vaknade upp så stod James bredvid mig..

- Susan! Susan, hur mår du? Vad hände? Skadade du dig?

- AAoouch.. Jag mår inge vidare.. Ja, vad hände egentligen..

- AGNES! AGNES!

Men Agnes tycktes inte höra James.

Jag hade en sån EXTREM huvudvärk att det kändes som om mitt huvud sulle explodera!

- Kära lilla susan, du blöder! Försök minnas vad som hände!

- Ja eh..

Bilden i mitt huvud snurrade bara, Var det huvudvärken som gjorde att jag mindes dåligt eller..

ville jag bara inte tänka på det? När jag ramlade tappade jag nästan andan..

- Susan? Susan! Susan, minns du? Susan!

Jag drunknade nästan i mina tankar..

och hörde inget ord av vad James sa.

- Susan?! Susan, hur mår du, susan?!

- Eh.. Jag.. jag minns inte.. jag vet inte vad som hände.. jag kanske snubblade..

Jag ljög för James, för att inte göra honom orolig.

- Susan, säkert att du mår bra?

- Lite huvudvärk bara..

Men jag hade en extrem huvudvärk..

- Vi måste tvätta bort ditt blod, följ med här.

- Tvätta noga bort, nu Susan. Såret kan vara infekterat, ser Agnes dig blir hon GALEN.

- Varför skulle Agnes bli galen?

- Hon är orolig för dig, Susan. Skulle hon se blodet skulle hon ringa doktor och åka till sjukhuset med dig.

- '' Varför skulle hon ringa doktor och sjukhuset om hon inte ens vill att jag ska gå ut, förutom att gå till skolan..''

- '' Ingen kommer få reda på vad som hände, jag minns nästan inte ens heller! ''

- James, Jag är hungrig!

- Susan, du hinner inte äta, ta med nån frukt till skolan istället.

- Okej, har vindruvor i ryggsäcken ändå!

Jag hade bara tvättat bort det som gick, och jag skyndade mig till bussen så inte Agnes skulle se mig..

- Susan! Du har inte ätit frukost.

Jag väljde att inte vända mig om..

- Eh.. eh.. jag hinner inte!

Jag hade hoppats på att vi blev vänner igen, och Agnes började ju prata med mig.

- Ha det så bra i skolan! Hejdå!

- '' Precis som en riktig mamma skulle säga.. ''

James hjälpte Agnes, med sina växter, och det brukade han aldrig göra. Han hatade naturen!

Allt blev bara konstigare och konstigare.. James började oroa sig för mig, Agnes började betée sig som om hon var min mamma, och James är ute i naturen, och ofta sitter han inne, och kollar på tv! Och dessutom säger jag det här sista gången, förhoppningsvis, han HATAR naturen!

- Tack, Älskling, Så snäll du är!

- Äh, Vad gör man? Kollar på tv hela dagarna? Nää!

Men konstigt nog, sprang James in.. och började.. skydda sig..

- Agnes! AGNES! KOM HIT!

- FORT!

 

Agnes kom springande in, och både James och Agnes började skrika.

- JAMES! JAMES! GÖR NÅGONTING! DU KAN JU SÅNTHÄR!

- MEN DET VAR JU LÄNGESEN!

I samma ögonblick kom en brandman in...

- Flytta på er! Låt mig sköta det här, och skydda er!

Anledningen till att dom skrek, och att brannmannen kom.. var för att det brann..

Men James och Agnes skyddade sig inte, de bara skrek.

Senare den dagen kom jag hem, och brandmannen hade redan stuckit, som tur var jag i skolan när det brann.. men eftersom James och Agnes inte la märke till att jag kom så..

...började jag springa.. springa ut på den stora ängen, jag ville lämna tomten, för första gången.

Jag kände mig.. fri.. på nåt sätt.. Men det här var egentligen en dålig idé.

Jag stannade på den stora ängen, vände mig om och kollade upp på den stora kullen, som vårt hus låg på.

Jag ångrade mig, om jag skulle gå hem nu skulle nog dom döda mig! Eller.. speciellt Agnes.

Okej jag överdrev lite om att dom tänkte döda mig, men jag skulle få världens skäll!

Jag sprang upp för kullen igen, till huset och hoppades på att ingen skulle se mig.

Och tyst smög jag in..

- '' Som tur är ingen här, Men vart kan James och Agnes vara då? ''

- Susan! Där är du ju! Var har du varit?! Agnes började oroa sig för dig, och som tur att du kom nu, annars hade du Agnes blivit galen!

- Jag slutade lite senare idag, mor..

Jag blev tyst.. jag höll på att säga Morfar..

Denna del skulle sluta vid där det brann så det blev mer spännande men ville vara lite snällare så jag gjorde delen längre!

Hoppas ni gillade delen!   

Här bjuder jag på Del 1

Det tog faktist ganska lång tid att fota igår och det kan bli lite konstigt och ospännande, men har presic börjat :)

Hoppas ni blir nöjda

Färger:

Blågrön - Agnes

Mörkgrön - James

Bech (Stavning) - Mamma

Ljusgrön - Susan

Historien om Susan del 1..

Hej, Jag heter Susan och är 17 år.

Min mamma lämnade mig ensam hos en gammal familj när jag var 2 år.

Jag vet inte varför, Jag vill bara hitta min mamma och leva ett bra liv.

Bo i stan och så.

Du skulle bara ana hur mycket jag saknar henne!

Jag kommer förstås aldrig glömma henne!

Och ALDRIG hennes röst.

- Åh min lilla dotter, Jag kommer sakna dig, men du får ett mycket bättre liv oss denna familj

- Gogägogä älskaj mamma!

- Jag älskar dig, Jag lovar att jag kommer tillbaka

Kom hon tillbaks? Svaret är Nej.

Hon bara sprang sin väg, lovade att hon skulle komma tillbaks,

Men jag kommer aldrig glömma hur hon svek mig,

Jag bad varje dag till gud att hon skulle komma tillbaks men inget hände.

Jag slutade och det var ingen idé att vänta mer.

Så jag fortsatt och försökte att inte tänka mer på det.

Samtidigt den dagen, kom det en snäll tant ut, eller hon såg ju snäll ut.

Men hon bär fortfarande samma kläder..

- Men vad är du för en liten..?

- Du måste tappat bort dina föräldrar!

Föräldrar? Nej, Min pappa var med i en bilolycka och dog. Men då fanns jag i magen..

- Här kan du inte sitta lille vän, Det är ju rätt så kallt här, och även för dig,

- Som knappast har några kläder! Vi ska nog hitta lite kläder till dig.

- Gogägogäg Mammi!

Men när jag var så liten så förstog jag knappast ingenting!

Och som sagt, Tanten var ju rätt så snäll

Men.. vad var hennes namn?

Jag har växt upp där nu och jag trivs faktist, Men jag sliter och det är rätt så jobbigt när det är så varmt ute som nu!

Men det stör mig inte, jag är van vid det.

Och jag fick faktist veta att.. Ja ''tanten'' hette Agnes och bodde inte ensam

Hon bodde med sin man James.

- '' Jag är så hungrig, Hoppas Agnes snart är klar med maten!''

- '' Agnes är rätt så duktig på att laga mat, medans jag är duktig på trädgårdsarbete''

- '' Och jag ÄLSKAR naturen, Men James hatar naturen, ofta sitter han inne och tittar på tv så gott jag vet.''

Och just när jag sköt om växterna så satts vattenspridarna på.

Fast det är jag väl van vid, eftersom dom nästan alltid sätts på när växterna behöver lite vatten.

Och jag ser nåns gröna skor..

Men det är ju ändå James!

Jag visste ju att han hatade naturen, så vad gör han bland.. alla växter?

- Susan! Där är du ju, är du inte hungrig, Agnes ropade på dig att det var mat.

- Åh, jag måste inte hört, jag var så upptagen med mina.. tankar

- Och växterna!

- Hm, Vad tänkte du på?

James såg väldigt nyfiken ut.

 - Ja du, kanske killar?

Men James visste att jag skojade så han skrattade bara men frågade inte mer.

Och jag skrattade förstås med

- Haha, seså nu måste vi äta innan maten kallnar.

- Du har rätt, jag är superduper hungrig!

- '' Jag får lämna växterna och fortsätta senare, jag är hungrig som en varg!''

- '' Jag känner redan lukten..''

 Ibland skrattade jag åt mina tankar. Eftersom jag kan vara så knäpp ibland! Haha!

- Hej, ''Tant'' Agnes!

- Åh, lille vän, det räcker med ett Agnes! Hehe.

- Hehe ja, ditt gamla vanliga namn, Vad blir det?

- Våfflor, hoppas du tycker om det!

Åh våfflor.. Jag älskade våfflor, Agnes visste att det var min favoritmat och hon gör nästan ALLTID våfflor!

James var ju inte här, han hade väl redan ätit.

Men det var inget att tänka på, han tittade väl på tv som vanligt!

- '' Våfflorna var sådär, Men det sa jag inte högt, Agnes lagar ju våfflor för min skull.''

- '' Men det var ju ändå gott!''

Medans jag åt, Tog Agnes handom växterna, Hon tyckte förstås synd om mig

för att jag måste göra så mycket, Men hon förstår inte att det inte gör mig något.

Jag har ju inget annat att göra.. förutom att gunga men det är inte direkt så roligt att gunga ensam.

- '' Jag diskade som vanligt, och eftersom jag fick lite vindruvor och sånt så..''

- '' Ja då beger jag mig neråt till källaren för att göra egna goda nektar! ''

- '' Jag gillar inte källaren, det är ju så läskigt där nere. Så finns det ett rum som är låst och James eller Agnes, eller varken jag hade nyckel, Och Agnes sa ändå att jag inte fick gå till det rummet, men varför sa hon så när jag inte ens skulle kunna komma in? ''

Länge funderade jag på vad som fanns där nere, Monster? Spöken?

DÖDA människor? Usch, hemskt.

Eller kanske.. ingenting?

Men jag visste att Agnes visste vad som fanns där nere, och hon tyckte inte att jag skulle gå ner i källaren över huvudtaget för hon trodde jag skulle komma in dit. Men hur skulle det gå till? Jag har varken en kofot eller nåt man kan bryta upp med!

Här var det ju tomt.. och det var ju faktist första gången jag gick ner i källaren.

Men ändå så visste jag att det var läskigt här nere, det är ju alltid det i källare, och det här huset byggdes för många år sedan!

Men om ni undrar så leder inte direkt den där dörren till ''hemliga rummet''

Men vilket rum det är, det vet jag inte. Men det finns ju iallfall många rum här nere, Det har James sagt.

   

 Det var faktist rätt så heminredigt, inte så illa som jag trodde.

 - '' Det var inte direkt så roligt att mosa frukterna, det var kladdigt och det kändes som om jag trampade på kryp! Uh säger jag bara! ''

- '' Det här hade jag faktist lärt mig i skolan ''

- '' Och påtal om det, så gick jag ju faktist i skolan för att lära mig, och jag älskar skolan! ''

Dags att sätta igång ''maskinen'' men det tar ju en sån tid att göra.

Så typiskt, så länge orkar man inte vänta.

- '' Jag orkade inte stå så jag satte mig och väntade. ''

Jag började tänka på mamma, eftersom jag aldrig kunde sluta tänka på henne.

Men ändå så försökte jag att sluta tänka på vad hon lovade, och på henne.

- '' Är hon död? Hur mår hon? Har hon en ny liten dotter och ett nytt liv? ''

- '' Har hon struntat i mig och glömt mig? ''

- '' Jag kommer tillbaka, jag lovar ''

- '' Jag kommer aldrig någonsin lita på henne! ''

- Blir jag aldrig färdig?

Och James, jag vad gör han? Sitter och slöar framför tvn förstås!

- Och lilla Susan..  Varför skulle hon inte göra nåt? Men jag kan inte skylla på henne! I flera år har hon slitit här i trädgården men växterna, och allt var mitt fel, jag sa åt henne att hon skulle hjälpa till i trädgården, men hjälpte jag henne? Nej, ååh stackaren, allt som hon fått gjort!

- Och jag har bara ''stått där''!

- Och dessutom måste jag sluta prata med mig själv.

- Det skulle vara bättre om jag pratade med växterna om jag inte har nån annan att prata med!

 

- Agnes! Där är du ju, Jag tänk..

Agnes avbryter mig..

- Hej, min vän! Har du varit och badat?

- Åh nej Agnes, Jag har gjort lite nektar bara! Det är ju riktigt gott med det, inte sant?

- Åh nej nej, du ska ju vila, du har ju slitit så mycket och..

Men då avbryter jag Agnes, för att jag bryr mig inte om jag sliter så mycket.

- Agnes, Det gör ingenting, okej? Men jag är så trött, och det är ju skola imorn, skulle jag kunna gå och sova?

Men Agnes börjar helt plötsligt skratta.

- Åh, Susan! Vilken dum fråga, du behöver absolut inte fråga om du skulle kunna få sova.

- Klart att du får, du måste ju upp tidigt imorgon.

- Eh.. jag förstår, men Agnes, Skulle du kunna ta nektarna när dom är färdiga?

- Allt för dig min vän, Godnatt och sov gott!

- Tack detsamma, Agnes

 

- '' Kan inte bara Agnes SLUTA tycka synd om mig, hon tror att jag tycker det är jättejobbigt men det tycker jag inte! och jag gör ju som jag vill! ''

- '' Hoppas allt blir bättre imorgon..''

Agnes börjar låtsas att trädet är Susan.

- Susan, snälla! Låt mig bara få göra allt för dig, var fri, men gå ingenstans! Jag är mycket rädd om dig.. du är som min.. dotter, Susan. Jag vill aldrig att dina föräldrar hittar dig! Du är mitt hjärta, och om du går ut till staden kanske de hittar dig!

- Tänk om du bara kunde förstå hur mycket jag och James älskar dig, Susan!

   

- Susan har varit så himla duktig, Men jag vet att hon inte orkar göra allt skit mera!

- Jag kommer göra allt för att Susan ska få det bra här.

- Det är ju det jag önskar!

 

- James? Vad gör du uppe så tidigt?

- Agnes?! Frågan är vad du har gjort?

- Jag är inte så trött längre, jag tänkte faktist gå upp.

- Men då får du väcka Susan sen då, Jag fick göra lite grejer först..

Men Agnes berättade inte VILKA grejer, Men varför skulle det vara så hemligt?

- Nåväl, sov gott.

 

Sammtidigt vaknade jag, men jag sov dåligt den natten, Det var en hemsk dröm.

Jag drömde att mamma hade träffat en ny man och blev gravid, dessutom att hon glömde bort mig.

- '' Tänk om det skulle hända på riktigt? ''

Jag fick en klump i halsen och fällde en tår, men jag försökte iallafall att sluta tänka på det. Jag ville inte att nån skulle se mig gråta.

Efter en skön dusch och nya kläder så fick jag äntligen sluta tänka på den hemska tanken!

Men nu kurrade min mage, hoppas Agnes har gjort sina goda våfflor!

- Sablar och dubbelsablar!!

- Jag är ju sämst på att laga våfflor, host host!

- Haha, Godmorgon James, går det ingen vidare?

- Nää, Det skulle vara bättre om Agnes lagade sina våfflor, Jag bränner ju alltid dom!

- Men du, det här går inte att äta, kolla om det finns nåt i kylskåpet.

Jag tyckte sammtidigt synd om James, att han brände sina våfflor.. men för en sån liten sak så kan jag inte direkt trösta honom.

  

- Tur att det fanns flingor iallafall.

- Jag som hatar flingor.. men det får man väl ta, äta måste man.

- Du har faktist rätt, Man äter det som finns.

- Var är Agnes om jag får fråga?

Jag blev ju faktist ganska orolig, hon brukar vara uppe vid denna tid.

- Hon var uppe sent i natt, hon kommer förmodligen att sova länge idag.

- Det var mitt fel, Jag skulle skött om trädgården och fixat nektarna själv! En gammal dam behöver ju också få sova!

- Susan, ta det lugnt, Agnes tycker synd om dig för att du sliter så mycket, men det kanske du redan vet?

- Ja men hon förstår inte att jag faktist kan göra allt själv, dessutom vill jag!

- Ska jag prata med henne?

- Åh, Ja tack gärna!

 

Ibland behöver jag får vara ensam, och tänka. som tillexempel nu.

- '' Tänk om Agnes missuppfattar allting, när James pratar med henne. ''

- '' Åh mamma, Jag önskar att jag fanns i din famn nu, kommer du inte till mig kommer jag till dig ''

- '' Hela livet ska jag leta efter dig mamma, jag lovar. ''

- '' Så kallt det var i huset, Som tur har vi vedspis som kan värma upp hela huset..

åtminstonde nedervåningen iallafall.. ''

- '' Och bara lite eld kommer nog värma upp mig också ''